Facebook-grupp

Det här med Facebook och skolan är fortfarande ett hett ämne. Sista numret av tidningen Skolvärlden tar upp ämnet igen. Den största frågan har varit om man ska bli vän med sina elever. En lärare som blev intervjuad säger att hon "vet andra lärare som har valt att ha två olika Facebook-identiteter". Själv har jag en kollega på skolan där jag jobbar som löste privacitetsfrågan på ett mycket enklare sätt. Han startade förra terminen en Facebook-grupp. Den gruppen är bara för hans mentorsklass och där läggs bara information som rör klassen.

Diskussionen om att ha en webbsida av något slag togs upp under ett föräldramöte. Tillsammans kom vi fram till att jag som mentor kunde starta en Facebook-grupp för eleverna och en vanlig blogg för föräldrarna. Båda sidorna är främst för att lägga ut information men också för att starta diskusioner som rör klassen, som intresserar eleverna och som intresserar föräldrarna. Med rätt inställningar när man startar en Facebook-grupp eller en blogg så slipper man privacitetsproblemet.
Vi får se vad det här leder till. Det viktiga är att göra en seriös utvärdering av det här. Min utvärdering kommer i slutet av terminen.

Igång med webb och blogg

Full fart med spanskalektionerna... Använder mig av min webbsida mer och mer. Några elever har besökt sidan och sagt att de har haft nytta av den, andra har inte besökt den än. Tycker ändå att det går framåt.
Började också nygligen med en blogg där jag informerar om läxor, förhör och prov. Skriver vad eleverna ska läsa på och vill börja ge tips på var de kan hitta material på nätet. Spännande!

Augusti igen...

Augusti igen. Eleverna börjar om tio dagar så nu har man tid att planera och fundera över vilka är de nya idéerna som skulle kunna fungera inför kommande läsår. Flera av dessa idéer är it-relaterade. Oavsett vad man vill göra så krävs det planering och målsättning; datorlösningar kommer inte av sig själva och ersätter inte oss lärare heller utan de kan bara tillämpas när vi sätter igång dem.

En webb och en blogg som komplement till vanlig undervisning

Är igång med projektarbetet. Syftet är att ta reda på vad mina elevers och deras föräldrars syn på en webbsida och en blogg som fungerar som komplement till den ordinarie undervisningen av mitt ämne som är spanska.

Vet inte hur det kommer att gå, men jag tycker att det är värt försöket.

Att googla eller inte googla... that´s the question

Vi ber eleverna att ha koll på källan: "Den ska vara pålitlig, trovärdig, ha olika synvinklar, mm." Men än så länge så är det inget krav att använda sig av alternativa sökmotorer. Enligt en undersökning från 2008, "i de nordiska länderna använder 90 procent av sökmotoranvändarna sig av Google i sitt sökande".
Google är alltså det självklara alternativet för nästan alla. Vi är helt enkelt vana vid att ”googla”.

Reflektionen om vilka källor är godkända eller icke godkända baserar sig på en självklar diskussion, men finns det en etablerad diskussion om söktjänsterna? Ska utvecklingen av medborgarnas digitala kompetens grunda sig på hur pass effektiva vi är när vi googlar eller ska vi vidga våra kunskaper om de olika tillgängliga söktjänsterna i stället? Vad är det för risker med att lämna hela det jobbet åt Google? Är det inte lite skrämmande att Google får monopolet i den frågan?

Här är en lista på andra sökmotorer: Altavista, Ask, Clusty, Kartoo, Dogpile.
Har någon några andra förslag?

Tema: Sociala medier...

För några veckor sedan så ringde någon från Lärarnas tidning (trodde att det var en telefonförsäljare) och frågade om han kunde ställa några frågor. Frågorna handlade om min åsikt om användandet av social medier i undervisningen. - Intressant, tycke jag. Det kommer säkert någon artikel i nästa nummer. För en vecka sedan fick jag i brevlådan sista numret av Lärarnas tidning vars huvudtema är "sociala medier".
Roligt att ämnet tas upp mer och mer och diskuteras. Det finns så många möjligheter, risker, nya idéer... "sociala medier" gör den pedagogiska debatten mer intressant.

En förutsägbar och ovärdig kamp

Läste en artikel om striden mellan Microsoft och Google om framtidens kunder, nämligen grundskole- och förskoleeleverna. Jag blev inte överraskad men ändå lite äcklad av att barn och ungdomar ska behöva bli inblandade i marknadsmässiga kamper.

I det här fallet så handlar det nog inte om att konkurrens drar ner priser så vem vinner på det här? Hoppas att det blir utveckling av tjänster som kan främja inlärningsprocesser och inte enbart en socialisering av framtidens kunder vars syfte är att ha monopolet inom it-världen. En annan risk är att det är bara två stora företag som är med i striden vilket gör att det hela känns otryggt, för att vem säger att dessa företag inte går ihop inom fem år? Vad finns det då för alternativ?

Godkända, tveksamma och ej godkända sajter

Vi reflekterar och bloggar om de sociala mediernas fördelar, men det är flera som får dåligt omdöme av medierådet i en granskning om hur säkra är flera nätverkssajter för barn och unga. Det finns också andra sajter som godkänns som t.ex. Lunastorm, Bilddagboken och Kamrat medan Facebook och Youtube klassas som ”tveksamma” pga. ett test om hur en anmälan hanteras. Slutsatsen är att de inte hanteras alls. Dessutom det slutliga omdömet om Youtube är: ”Hets mot folkgrupp och grova trakasserier är denna videosajts vardag”.

Hur ska en sådan granskning påverka oss lärare som vill integrera sociala medier i vår undervisning? Jag tycker att dessa sajter ska ses som ett hjälpmedel och dess användning bli ett av målen som ska uppnås tillsammans med andra ämnesinriktade mål. Det gäller att vara medveten om alla möjligheter, men också alla risker som dyker upp när vi använder såna sajter i vår undervisning.

Etik, inte bara teknik…

Läste i tidningen Lärarstudenten (nr1, 2010) om Elza Dunkels som är forskare inom pedagogiskt arbete och som skrivit sin avhandling om hur barn hanterar faror på Internet. Hon menar att det de unga behöver lära sig är att bedöma vad de borde och inte borde göra på nätet. Dunkels påstår också att diskussioner om IT i skolan fokuserar mycket på det tekniska ”när det egentligen handlar om etik, juridik och konflikthantering i grupp”.

IT i klassrummet ska inte tas som en tävling mellan läraren mot eleverna om vem som har fler och bättre digitala kompetenser och läraren måste räkna med att hon/han kanske inte är längre bäst i klassen i allt; det bästa är om alla bidrar med sina olika kunskaper och kompetenser som är både av teknisk och etisk art.

Tankar om begreppet Media literacy

Att läsa om begreppet digital kompetens har fått mig att se med nya ögon på ett annat bekant begrepp: media literacy. Den Europeiska kommissionen definierar media literacy som:

the ability to access the media, to understand and to critically evaluate different aspects of the media and media contents an to create communications in a variety of contexts

Som jag ser det är Media literacy mer än en teknisk kompetens och borde bli mer ett mål att sträva efter för oss lärare då den främjar utvecklingen av förmågor som tillåter medborgarna att bli både kritiska konsumenter och kreativa producenter i mediesamhället och på så sätt nyansera det demokratiska samspelet.

Tack vare Internet...

Tack vare Internet har jag snabbt fått information (både positiv och negativ) om släkt och vänner som drabbats av jordbävningen i Chile. Det får mig inse, ur en annan synvinkel, hur viktigt Internet har blivit för dagens samhälle.

Kan facebook bli en förlängning av klassrummet?

”Adda eleven eller ej – det är Facebook-frågan”. Denna Hamlet inspirerade fråga är rubriken på en artikel publicerad i tidningen Skolvärlden (nr 1, 2010). Tanken på att facebook kan vara en arena där man kan möta eleverna på andra villkor än i klassrummet är lockande: ”Jag ser det som en servicefunktion”, säger en rektor medan en lärare påstår att lärarens privacitet sätts i fara om man börjar faceboka med sina elever . I artikeln framgår det vad en lärare borde tänka på vid ”addandet ”av elever t.ex. hur ska man hantera alarmerande information som en elev skriver på sin sida och att allt man skriver kan missuppfattas och missbrukas.

IT-pedagogen Christina Sikström menar att facebook kan vara ett hjälpmedel som kan förbättra lärandeprocessen: ”Det går till exempel att skapa grupper för att diskutera skolämnen”. Sikström tilläger att i så fall ska läraren utnyttja säkerhetsinställningarna för att hantera informationsutbytet.

Jag har länge funderat på att testa facebook för att se om den kan främja lärandeprocesser. Då har jag tänkt på att skaffa ett annat facebook konto för att begränsa informationen som läggs ut på nätet. Problemet är att inte alla elever använder facebook (jag tror t.o.m. att det finns en tendens att facebook är vanligare hos gymnasieelever än högstadieelever). Det finns mycket mer som man ska tänka på om man ska ge sig in på något sådant. Vi får se om de här funderingarna leder någonvart.

Meningskapande på nätutbildning

Läste en intressant notis som publicerades i årets första nummer av ”Lärarnas tidning”. Den handlar om en avhandling som kommer fram till bl.a. följande:

De meningsskapande aspekterna som är så viktiga för lärande försvinner när samtalet reduceras till skickande av meddelanden. Det gör i sin tur att studenterna får svårare att tillgodogöra sig utbildningen (Lärarnas tidning, nr1, sid. 16).

Det låter inte som en positiv slutsats men Jimmy Jaldemark¸ avhandlingens författare, förklarar vidare i en intervju på skolportalen att både ”lärarna och studenternas sammanhang avgör vad som händer i en nätutbildning”. Om jag tolkar det rätt så är nätutbildning var vi gör den till och inget annat. Men samma möjligheter och risker om meningskapande finns också på en vanlig utbildning. Frågan är om det finns en tendens att sammanhanget suddas ut lättare på nätbaserad undervisning. En ännu viktigare fråga är om nätubildning passar vem som helst, för att annars tycker jag att den är ett utmärkt komplement till face to face utbildning. Än så länge funkar det för mig med nätbaserat plugg.